Scenskräck.

På onsdag är det dags att med skakande ben stiga upp på podiet och hålla en 20 minuter lång presentation. Inför drygt 20 åskådare ska jag med darrande röst presentera våra ”findings” (kom inte på den svenska motsvarigheten). Det kommer att gå bra, det kommer att gå bra, det kommer att… Jag vet inte varför jag hetsar upp mig över den muntliga framställningen; det brukar ju nästan alltid gå galant.

Sitter i HUMlab nu. Det är ganska kallt här inne så jag ska nog kila hem.

Med en gardinstång under armen.

Jag har köpt nya gardiner som jag har hängt upp i mitt vardagsrum. Linus tyckte de var fula – jag tycker de är snygga.

Nu ska jag öppna en vinare och fira att det är fredag.

Ett organiserat kaos.

Jag ska försöka illustrera hur det ser ut hemma hos mig just nu. Man skulle kunna beskriva det som ett organiserat kaos. Jag sitter för tillfället i sovrummet omringad av två Billybokhyllor som tornar upp sig bland allt annat bråte som jag tvingats pressa in nu när golvsliparen varit här; pärmar, böcker, ren tvätt, kuddar, stolar och ett bord. Köket kommer jag inte in i överhuvudtaget. Där står nämligen mitt sideboard, ett slagbord och en fåtölj – ni kan ju tänka er själva. I morse när jag skulle äta frukost fick jag stå i fåtöljen och sträcka mig så långt jag kunde för att nå handtaget till kylen.

Kontentan: Det är sannerligen ett äventyr att få sitt golv slipat.

Golvsliparen deklarerade förra veckan att han skulle äntra scenen klockan 08:00. Bara för det klev jag upp i ottan i morse för att hinna med alla morgonbestyr. Klockan 11:00 hade fortfarande ingen golvslipare synts till, så jag drog iväg till skolan på susaren. Nu när jag kom hem så var golvet fixat eftersom de hade gått in med huvudnyckeln. Kunde de inte talat om för mig att de brukar använda huvudnyckeln när de går in hos folk? Och kunde de inte talat om att de brukar vara tre timmar sena?

Kontentan 2: Hantverkare är ett jävla pack. Aldrig gör de någonting rätt. Åtminstone har jag då aldrig varit med om det.

Jag har en interimskuld.

Nu tänkte jag briljera:

• Interimskuld
• Kundfordran
• Råbalans
• Debitering
• Bokslutstablå
• Periodisering

Som framgår av listan ovan så har jag oanade kunskaper i affärsredovisning. Jag läser nämligen just nu Företagsekonomi på Handelshögskolan i Umeå. Jag kan vid det här laget budgetera, bokföra och göra bokslut. Det enda konstiga i sammanhanget är att min privatekonomi skulle kunna liknas vid ett skepp på kollisionskurs. Hur är det möjligt att besitta kunskaper i ekonomisk planering och samtidigt vara världens sämsta på att hålla i pengar? Har jag en hundring i plånboken riktigt bränner den i fickan. H&M nästa!

Hursomhelst. Jag känner faktiskt många ekonomer som inte har någon koll alls på sina pengar. Och för övrigt så är jag humanist, så det är okej att jag till exempel inte vet hur jag ska finansiera mitt soffköp som jag gjorde i helgen. Jag brukar tänka som Timbuktu – det löser sig!

Jag susar fram på Umeås gator.

Jag gillar älskar min nya cykel! Den är så bra för den har stora hjul så man kan susa fram fort, den har en bra korg där man kan lägga saker när man susar och sen är den så snygg att man bara vill susa fram på den hela tiden. I dag var jag och susaren på Strömpilen och handlade en gardinstång på rea. Sen fick susaren vänta utanför när jag stack in på Systemet och handlade berusningsmedel. Fick tag i en ny svart cardigan också som jag kan ha på mig i morgon när vi ska till Plaza. Om vi nu kommer in vill säga.

I kväll blir det kyckling till middag – det är ju fredag! Här är några andra saker som indikerar att det är fredag:

1. Det är femton minuters kö på Systembolaget.
2. TV3s hemsida är lila ljusblå (tisdag rosa, onsdag brun).
3. Du går hem tidigare från jobbet eller skolan.
4. Du stannar uppe länge (med en godispåse framför teven alternativt med en öl i handen om du är på fest) för det är ju sovmorgon som gäller i morgon lördag.

The Medium is the Message.

Jag känner att jag börjar tycka om att blogga. Det är aningen mer spännande att skriva när man vet att någon annan kommer att läsa det. Ju mer man sitter här vid datorn och surfar på internet, desto mer medveten blir man om dess enorma kapaciet. Jag kan hitta i stort sett allt jag vill på webben och det är faktiskt helt fantastiskt. Till exempel googlade jag lite på författaren till dagens kurslitteratur och fann ganska bra information som var till stor hjälp när jag sedan skulle läsa hans text. Nedan följer en kort version ett försök till tolkning av innehållet. Hans text var ganska knepig, men den här gången får jag nog skylla det på min torftiga engelska.

Man kan lätt förvirras av Marshall McLuhans uttryck The Medium is the Message. Vad menar han egentligen med det? Är det inte snarare tvärtom; att meddelandet är bestående av ett medium - text, bild, ljus eller ljud?

Ja, om man ser kortsiktigt. Om man pratar om här och nu, om det rent konkreta, så kan det måhända finnas en sanning i det ovanstående. Informationen -meddelandet – vi förmedlar måste ju överföras via ett medium, det är sant. Detta medium kan till exempel vara via internet, radio, teve, tal eller tryckt text.

Ser man dock långsiktigt och övergripande, vilket McLuhan försöker få oss att göra, kan vi se ett omvänt samband. Om man ser till de förändringar media har orsakat i de mänskliga sociala mönster och beteenden som råder i vårt samhälle, kan man i stället prata om att det i själva mediumet som överföringsform finns ett meddelande.

Vad McLuhan menar är att vi kan och också borde avläsa de signaler som media ger och genom historien har givit oss. Vi tenderar att enbart se till det media har skapat med vår materiella och samhälleliga struktur, men inte hur den förändrat oss människor på det sociala planet. På samma sätt som vi kan uppmärksamma och dra lärdom om de omvälvande förändringar media orsakat under historiens gång, kan vi förutspå, planera för, i viss mån hänga med i - och om så önskas – även stoppa de sociala konsekvenser som dagens och framtidens media kommer att föra med sig.

Ett exempel: Om vi ser ett nyhetsinslag på teve om äldrevård som media (vilket McLuhan gör eftersom han anser att allt som fungerar som människans förlängda arm är media) är det inte bara ett nyhetsinslag i sig självt utan i det långa loppet möjligen en orsak till förändring i samhällets attityd till vården i stort.

Jag tänker liksom McLuhan avsluta detta inlägg med ett citat från psykologen C. G. Ljung vilket jag tycker speglar hela McLuhans text väldigt bra:

‘Every Roman was surrounded by slaves. The slave and his psychology flooded ancient Italy, and every Roman became inwardly, and of course unwittingly, a slave. Because living constantly in the atmosphere of slaves, he became infected through the unconcious with their psychology. No one can shield himself from such an influence’.

Det sitter en författare i var och varannan kåk.

Åtminstone om man anser att bloggande är en form av publicering och att personer som surfar runt och halkar in på din blogg är dina läsare. Och om författar-titeln hänger på hur många läsare din blogg har så är det förstås en enkel match när det numer finns miljoner potentiella läsare i alla internetsurfare runt om i världen. 

I det nya informationssamhället går det kanske inte att överföra de här traditionella begreppen som hör samman med tryckt text till nya medium som till exempel bloggen på webben. Geoffrey Nunberg skriver i artikeln Farewell to the Information Age att vi måste omvärdera de gamla termerna: ”We have to rethink not obviously print-based categories like ‘publication’ and ‘authorship’ but also notions like ‘reputation,’ with all the temporal and spatial presuppositions it trails in its wake”. Nunberg har en poäng. Det är dags att tänka större. Outside the box. Vi måste inte applicera alla gamla företeelser inom det gamla området på det nya. Inte se det nya genom gamla glasögon utan i stället konstatera att webben har gjort det möjligt för alla att göra sina röster hörda (men att vi inte per automatik blir författare i den traditionella bemärkelsen för det).

Nunberg skiljer vidare på två olika typer av information: den traditionella och konkreta (tåget går klockan 14:35 är ett bra exempel på konkret information) respektive den abstrakta då vi talar i termer som filutrymme eller konstant flöde av ditt och datt  – utifrån vilket vi själva måste selektera.

Att vi i dag fullkomligen bombarderas med information från olika håll och kanter ser jag dock inte som någonting negativt. Tvärtom. Det är ju toppen att jag kan googla ‘Nunberg’ och få upp hur mycket information som helst. Att informationen publicerad på internet skulle vara sämre än den i en fysisk bok har jag svårt att se. Nunberg har ju till exempel lyckats få sitt filosofiska jidder på papper, vilket genast bryter mot det påståendet. Nunberg har säkert många bra saker att säga om information, men så särskilt bra på att informera verkar han då inte vara.

Två hål i väggen.

En vän hjälpte mig att hänga upp några tavlor och en hylla i dag. Det blev himla bra; rummet fick en mysigare karaktär när det kom upp lite saker på väggarna. Nu återstår att hänga upp nya gardiner, att köpa en matta och att hänga upp en spegel. Men jag gör det lite pö om pö – man vill ju hinna ”bo in sig” lite i lyan först och känna av var saker och ting ska stå.

Ibland blir man förbannad. Jag blir förbannad ganska ofta faktiskt. Som i går till exempel, då befann jag mig på hyresvärdens kontor för att kvittera ut nycklarna till min nya lägenhet (i efterhand eftersom jag flyttade in under helgen). Hyresvärden kläcker då ur sig att jag om jag vill kan få mitt vardagsrumsgolv slipat eftersom det är dags för det. Jag svarar ja innan jag inser att jag kommer att bli tvungen att släpa ut alla mina möbler igen; de som jag just släpat in. Kunde inte hyresvärden varit smart och sett till att jobbet gjorts när lägenheten ändå stod tom i veckan? Nejdå, här ska det släpas och kånkas. För all del.

Jag var en runda på stan i dag för att handla lite prylar till lägenheten. Hittade en käck dörmatta med kom-ihåg-texten ”Nycklar, mobiltelefon, plånbok”. Perfekt för mig som alltid glömmer hälften i all hast på morgonen.

Nu ser jag fram emot en ny omgång av Idol.

En rolig kväll.

Uppenbarligen hade jag roligt med Malin. Se själva.

Viral Marketing.

En nytt begrepp adderades till min vokabulär i dag: Viral Marketing. Jag antar att jag själv varit en del i processen, utan att riktigt vara medveten om det alla gånger. Facebook verkar ju onekligen vara ett exempel på detta. För en månad sedan visste jag inte att forumet existerade. Nu är jag och nästan alla mina vänner flitiga Facebook-användare sedan ryktet om sajten spridits som en löpeld. Allt detta skedde tydligen enligt denna Viral Marketing-princip. Ibland är det skrämmande men samtidigt fascinerande hur fort saker och ting (som en community på internet exempelvis) kan bli en så självklar del av vardagen och hur snabbt man kan bli beroende av någonting som man tidigare inte ens visste fanns.

Även på Facebook-sajten förekommer i sin tur Viral Marketing. Via de kontakter man skaffat där sprids meddelanden om olika saker. Genom bara ett litet musklick kan alla dina vänner ta del av någonting du skickat iväg eller lagt upp på din personliga sida. Genom att ha ett stort socialt nätverk på internet kan man på mycket kort tid sprida idéer, reklam och budskap som kan få ett enormt genomslag. Som ett kedjebrev fast tusen gånger snabbare och omfattande många fler individer.

Blogga. Ännu ett relativt nytt ord i min personliga ordlista. Faktum är att jag försökt ge mig på att blogga tidigare, men min motivation har alltid slocknat. Jag tror att jag har svårt att se vem som skulle kunna tänkas vara intresserad av vad jag har att säga. Å andra sidan kan man ju se bloggandet som en publik dagbok; som en kanal där jag kan få utlopp för mina tankar och känslor. Och en dagbok är det ju inte meningen att någon annan ska läsa. Om man ser det på det viset kanske man inte behöver ställa så höga krav på det man skriver.

Nu tror jag att det får räcka för den här gången.

Ett.

Detta är mitt första inlägg.